OLGY Sandviken

Fåglarna kvittrade, solen sken och Norrsätras övriga befolkning tittade avundsjukt på oss när det idag var säsongspremiär för poolen som gått i arv några generationer på olgy.

Innan dess hade dagen inletts i vanlig manér med ett fm-pass. Denna gång brunbild i Hofors där hör och häpna underlaget bestod av 99% lättlöpt gräsmatta, trots detta tyckte Emil att terrängen var lika skitig som hans underrede. Temperaturen låg på ungefär 45 grader celcius och därför bestämde sig Gunnar, Malmberg och Finn för att det var dags att plocka fram poolen. Under en TV i ett förråd nere i källaren hittade vi den övergiven och smutsig. Malmberg vet som bekant hur en slipsten ska dras och tog direkt ledningen över projektet samtidigt han försökte blåsa upp poolen med filterpumpen.

Efter mycket om och men förstod vi hur det egentligen skulle göras och därmed kunde vi börja rengöra poolen från all smuts som de smutsiga 91orna lämnat efter sig under nådens student 2010.

Poolen skulle sedan fyllas, och efter ungefär 1,5h fick vi kliva i det sedvanligt gyllengula vattnet. Känslan var ungefär som förväntat, en blandning av frihet, villkorslös avslappning, en gnutta trötthet tillsammans med en fullständig erektion.

Tyvärr och som vanligt saknades det representanter från den kvinnliga könet. Förhoppningsvis blir det bättre nu när de sett hur förpillat förtjusande det är i poolen.

   

Ett svagt startfält, 300 m/s motvind hela banan samt ett pass bergströmsstyrka i benen gjorde att Coopers test såg ut att bli en deprimerande tillställning. Emil svensk å andra sidan skrattade glatt, svor några ramsor, drog på sig ett par kompressionsstrumpor och hade varvat hela startfältet efter 3 minuter.

Efter att ha klockat in på respektabla 9:20 kommenterade Emil det hela på följande sätt samtidigt som han kliade sig lite lätt på pungen: ”Allt hänger på skorna. Dä ä sant dä.”

För de som är intresserade var skovalet ett par Saucony Grid Type A5 som vägdes in på hyfsade 153 g. ”Hade jag haft ett par Mizuno Wave Universe 4(ca 108 g) hade jag lätt gått under 9 minuter”, förklarade en måttligt bitter Emil Svensk.

Coach Bjärven håller på att bli varvad efter endast 200 m...

I helgen åker majoriteten av OLGY:s elever iväg till trakterna kring Linköping för att delta i det legendariska 10mila som hör och häpna arrangeras även i år. För att ni ska kunna följa våra lopp och se när vi briljerar kommer här en sammanfattning av de sträckor som vi vet att olika löpare ska springa.

1:a sträckan:

Emil Svensk (Stora Tuna OK 1)

Erik Malmberg (Kvarnsvedens GoIF OK/Säterbygdens OK)

Ludvig Åhlund (Nolaskogsarna)

William Eriksson (Umeå OK 1)

2:

Erik Boman (Gävle OK 1)

Gunnar Holmgren (Bergnäsets AIK)

5:

Simon Andersson (OK Rohden 1)

7:

Elias Öhgren (OK Kåre 1)

Damerna:

1:

Michaela Hallqvist (Säterbygden/Malungs OK Skogsmårdarna)

Linnea Sundström (OK Renen)

Moa Enmark (Gävle OK 1)

2:

Annika Carlberg (Vallentuna-Össeby OL 1)

Amelie Ekström (OK Kåre 1)

Sandrine Müller (Gävle OK 1)

3:

Linnea Adolfsson (Tullinge SK 3)

Elina von Krusenstierna (OK Kåre 1)

4:

Alice Hugosson (Sundsvalls OK 1)

5:

Amanda Holmgren (Vittjärvs IK)

Frida Sandberg (Säterbygden/Malungs OK Skogsmårdarna)

Det finns säkert några till som ska springa men jag vet inte vilka sträckor de ska ha. Det vi däremot vet är att Malmberg kommer att vara först till startpunkten, det har han lovat, (märk väl att han startar som lag 181..) Förövrigt ser det riktigt intressant ut på både herr och damsidans förstasträcka, vem är först in från olgy?

Okej jag orkar inte skriva något, är en oerhört upptagen man helt enkelt. Om någon annan vill skriva kan ni anmäla er hos mig eller hos Malmberg. Istället publicerar jag lite bilder från Turkiet. Kanske de dyker upp på fb, kanske inte.

Övermunken kollar Formel 1. Kalhygget blänker

     Träning 2

Vy från hotell 1

Bergen..

 

Emil "Skön" Svensk

  Öhgren påväg neråt i avgrunden

Mys

Överstemunken stoltserar med sin flint

Jocke "Jägarn" Ingelsson med två brudar

 

Sixten styr

     

..A.. Ay.. äh, vad fan hette han

Pulver & Nicko?

Definitionen på ett tyskt charterhotell.

G

OUT

Svensk och Högstrand står tillsammans med legenderna Lennart Gullstrand, Tobias Elgh och Anders Gärderud och kollar på Malmbergs sprinttest i Vinnarhallen. 

Gullstrand: Han utnyttjar inte hela sitt VO2Max, men han springer ändå fort. Han måste ha ett ekonomiskt löpsteg.

Gärderud: Men det har han ju inte!

Norrsätra låg tyst och stilla en tidig vårmorgon för inte alltför länge sedan. Gräset var frostbitet och en lätt dimma svepte in nejden i ett grått dis. En svag vind svepte fram bland träden och fick alla levande varelser att kura ihop sig i sina respektive hålor. Det enda ljud som hördes var några försiktigt skakande asplöv som hellre hade agerat isolering i en timmerstuga. Plötsligt bröts tystnaden och lugnet av att Greger anlände med sin buss och drog en bredsladd in på 27ans uppfart. Hjulen skrek av smärta och en stor mängd gummi lämnades kvar på asfalten.

Kort därefter marscherade en procession med munkar in i bussen och intog de bästa platserna längst bak.

Motiveringen till detta val av platser var att man på så sätt skulle kunna komma närmare vår Frälsare och Gud. Övermunken aka Sunkmunken Malmberg läste en stilla bön för att resan skulle gå bra och sedan bar det av mot turkarnas land för att sprida kristendomens glada budskap. Greger varvade gladeligen sönder bussen och innan någon hunnit blinka rullade bussen in på Arlanda som även går under namnet Sveriges fulaste flygplats.

Flygbolaget som fick äran att transportera missionärerna var högt ansedda Turkish Airlines. Komforten var hög och maten smakade förvånansvärt gott i munnen. Flygvärdinnorna var dock något oanständiga och fick sig en sträng lektion i kristen kyskhet.

Efter ett flygbyte i Istanbul anlände munkarna till slut till Antalya och Trunkmunken ansvarade med glädje för att transportera allt bagage till den väntande bussen som kördes av ingen mindre än allas vår älskade Abdulla.

Efter att ha gjort sig hemmastadda i bussen blev det dags för Rave Runners efterlängtade releaseparty för singeln Turkey Feeling. Låten var dock en aning för tung för munkarnas boomblaster vilket medförde spridda skrattsalvor från främre delen av bussen. Rave Runners lät sig dock inte nedstämmas av detta och efter ett snabbt batteribyte blev det ett riktigt röj som sedan fortsatte i princip hela lägret.

Närmare midnatt anlände munkarna till ett hotell vid medelhavets kust som hade finare utsikt än inredning. Efter en snabb måltid bestående av alla möjliga Turkiska delikatesser blev det sedan dags att gå till kojs efter en utmattande dag.

           

Dagens munk: Trunkmunken

Vi är tillbaka från Turkiet, och vi tänkte försöka oss på att blogga lite igen. I helgen var det Silva League, och när det fann sig så att vi skulle åka till Göteborg för att tävla, tänkte nog de allra flesta, "Göteborg, har man inte varit här tidigare?" Jo, man har ju det. Det är fan det enda man gör som orienterare. Man åker till sveriges sämsta kustlinje för att traska omkring på leriga åkrar och frysa ballen av sig.

Något av ett wakeupcall från det vi upplevde i Turkiet. Man insåg att man levt i en bubbla under den vecka vi spenderade där. Det är ju fan inte så det är att vara orienterare. Man bor ju inte på hotell med all-inclusive, man tränar inte ett pure fm-pass i någon sjukt snabblöpt parkskog, man glider definitivt inte omkring på stranden med bar över och lirar volleyboll mellan passen, och efter det springer man ju inte ännu ett pure ol-pass i någon magisk terräng för att sedan plocka saftiga apelsiner i någon obevakad apelsinodling. Istället bor man på vandrarhem, delar rum med polacker, äter några torra skivor bröd till frukost, fryser på ett regningt första pass, försöker återfå värmen under täcket mellan passen för att sedan bege sig ut i en ny kall och grönskitig skog. Det är så det är att vara orienterare.

Men nog om det. Det var ju alltså Silva League, och OLGY ställde ett lika starkt gäng till start som vanligt. Löpare kommer och löpare går, men Sandvikens utomordentligt höga nivå, den består.Något som inte bestått sedan lägret var Malmbergs munkfrilla, den var istället ett minne blott. Här ser ni hur Emil drar handen genom håret, det känns ungefär som en ryktborste sa han efteråt till OLGY-bloggens utsände.

 

Lördagen var en långdistans, kanske inte riktigt lika tuff som förväntat. OLGY tog segrar genom Ludvig i H18 och Sandrine i D18. På tredjeplatserna i respektive klasser fann vi William och Frida. Bäst bland H20grabbarna var Emil som stämplade in på en respektabel sjundeplats.I D20-klassen var Linnea bäst på plats 19.

Söndagens medeldistans var något sämre i resultatväg, även om Sandrine följde upp sitt fina lopp från lördagen med en andraplats. Ludvig var återigen bäst i H18 som 7a. Detsamma var Emil. Amanda bäst i D20 där hon placerade sig mitt i resultatlistan.

Nu följer lite bilder. För er som väntar på repotage från Turkiet så återkommer vår utrikeskorrespondent med några sådana inom en snar framtid.

 

Öhgren och Ahnlén i spurtstrid, där den sistnämnde klarade att hålla ifrån.

 

Åhlund

 

Amanda

 

Malmberg påväg ner

Årets utlandsläger går i temat 'MUNK2012'. Utöver munkkåpan var såklart en munkfrilla planerad, men förslaget föll då en klar minioritet stödde förslaget. En som däremot fullföljde, är alles vår käre Erik Malmberg. Frisörsalong Gunde & Svensk tog genast på sig uppdraget att förhandla Malmberg till en äkta munk.

           

 

OjojojojojojojojojojojojojojOJOJOJ vad skönt det var att känna på flinten.

Vidare har alla munkar fått en viss typisk munkpersonlighet. 

Elias Öhgren - Raggmunken. Kännetecken: Raggar på allt som rör sig, men även det som inte rör sig. 

Erik Malmberg - Sunkmunken. Kännetecken: Kan anas på långt avstånd pga den otroliga stank som omger denna munk. Mögelsvamp och flensost personifierar denna slashas.

Sixten Walheim - Trunkmunken. Kännetecken: Gillar resväskor och bär därför alla andra munkars väskor, hela tiden. 

Emil Svensk - Syltmunken. Kännetecken: Har ofta sylt i mungiporna och fikar ofta och generöst.

Gunnar Holmgren - Dunkmunken. Kännetecken: Dunkar lite här och lite där. Lite fram och lite bak. Lite upp och lite ner. Oftast hårt.

Simon Andersson - Drunkmunken. Kännetecken: Ofta vinglig och flackande blick. Ibland även aggressiv eller medvetslös. Eller bådadelarna. 

Kevin Ståhl - Lunkmunken. Kännetecken: Lunkar alltid fram, oavsett om han tränar eller är påväg till baren för att ta sig en öl. Ett jämnt stadigt tempo som aldrig ändras. Kan ej gå, kan ej heller springa. 

Erik Boman - Klunkmunken. Kännetecken: Törstig som få. Dricker allt han får tag på, ofta svept i en enda klunk.

William Eriksson - Spunkmunken. Kännetecken: Ofta vita fläckar på byxorna eller tröjärmarna. Man vill inte gärna dela säng med Spunkmunken. 

Wilhelm Finn Eriksson - Runkmunken. Kännetecken: Inte helt olik Spunkmunken, skillnaden är främst att han inte spunkar så mycket. Förenklat kan man säga att Spunkmunken spunkar utan att runka och Runkmunken runkar utan att spunka. Har ovanligt stor höger arm. 

Ludvig Åhlund - Pösmunken. Kännetecken: Alltid sen och seg. Ger sken av att vara en slappdask. 

Fredrik Ahnlén - Funkmunken. Kännetecken: Står för det mesta tyst och diggar så hela hans krulliga affrohår gungar skönt i takt till musiken.

 

NU DRAR VI TILL TURKIET FUCKERSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS